Jag minns också sportloven, då vi inte kunde bo i stugan för där var det för kallt. Vi kom alltid fram sent på kvällen, då väntade Kerstins hemmabakade tunnbröd och sen bäddades jag ner i kökssoffan. I Nässjö vaknade jag alltid tidigt, jag minns så väl doften av kaffebryggaren, de uppvärmda kanelbullarna och så farfars pipa. Jo, så var det i Nässjö, där drack man kaffe och åt en bulle före frukosten. Det var alltid så otroligt mycket snö på vintrarna i Nässjö. Vi åkte ut till stugan, åkte skidor på sjön, eldade, sopade undan snö så man kunde åka skridskor och så drack vi varm saft. På hösten var det mycket svamp i Nässjö, farfar guidade oss runt i skogen och sa att här kan det nog finnas karl-johan. Eller så var det hjortron som plockades på myren. Idag vet jag att farfar hade gått omkring och rekat innan vi skulle komma, han hade full koll på sin skog och han älskade naturen.
Nu finns han inte mer, min farfar. Han somnade in efter en tids sjukdom på nyårsafton. Han finns inte mer, min farfar, men mina minnen finns för alltid i mitt hjärta. Minnet av en farfar som sitter vid sin brasa med en pipa i näven....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar