Förlåt, jag ber om ursäkt, men jag har verkligen inte haft mycket att blogga om.
All kraft o energi har gått åt till skolstart, lektionsplaneringar, fotbollstittande, egen träning och soffhäng.
Dessutom ska ju huset skötas, maten handlas, bilen tankas, tvätten tvättas o middagar lagas.
Så det där med blogg har fått stå tillbaka ett tag.
Skolan har kommit igång. Lilla klassen har varit exemplarisk och det är fantastiskt att få vara en del av den resa dom gör. Varje dag sker under!
Lillkillen har verkar ha vuxit med ansvaret av att vara högstadieelev och Oscar kämpar på med sitt.
Nästa vecka blir han 17 år, min Oscar. Han står på tröskeln, på väg in i vuxenlivet. Snart ska han stå på egna ben o klara sig själv. Det känns konstigt när liten blir stor.
I kväll blir det tacos o kompisar som sover över, sen är det lördag o då ska jag titta på hästar. Det är EM i fälttävlan på Ribban o det ska bli kul att titta. Tänker ofta på hästar o på livet jag levde då, hästlivet. Det tuffa livet, när jag var modig. Idag skulle jag inte våga hälften av allt jag vågade då. Tänk att styra mot ett 1.50-hinder i full galopp på ett sådant kraftpaket, aldrig i livet! Då tvekade jag aldrig. Märkligt vilka vändningar livet kan ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar