Slarvmaja o latmask

Förlåt, jag ber om ursäkt, men jag har verkligen inte haft mycket att blogga om.
All kraft o energi har gått åt till skolstart, lektionsplaneringar, fotbollstittande, egen träning och soffhäng.
Dessutom ska ju huset skötas, maten handlas, bilen tankas, tvätten tvättas o middagar lagas.
Så det där med blogg har fått stå tillbaka ett tag.
Skolan har kommit igång. Lilla klassen har varit exemplarisk och det är fantastiskt att få vara en del av den resa dom gör. Varje dag sker under!
Lillkillen har verkar ha vuxit med ansvaret av att vara högstadieelev och Oscar kämpar på med sitt.
Nästa vecka blir han 17 år, min Oscar. Han står på tröskeln, på väg in i vuxenlivet. Snart ska han stå på egna ben o klara sig själv. Det känns konstigt när liten blir stor.
I kväll blir det tacos o kompisar som sover över, sen är det lördag o då ska jag titta på hästar. Det är EM i fälttävlan på Ribban o det ska bli kul att titta. Tänker ofta på hästar o på livet jag levde då, hästlivet. Det tuffa livet, när jag var modig. Idag skulle jag inte våga hälften av allt jag vågade då. Tänk att styra mot ett 1.50-hinder i full galopp på ett sådant kraftpaket, aldrig i livet! Då tvekade jag aldrig. Märkligt vilka vändningar livet kan ta.

Nostalgi

Idag upplevde jag nostalgins vindar.

På en morgonpromenad genom ett folktomt Lund gick jag där och blev nostalgisk.

När blir man egentligen nostalgisk?

Barn blir inte nostalgiska, väl?

Knappast ungdomar heller.

Är nostalgi något som kommer med åren?

Är det bara gamla som blir nostalgiska och är jag i så fall gammal?

Skit samma, för mig är nostalgi njutning.

Jag njuter av känslan att drömma om svunna tider.

Egentligen är väl nostalgi en något sorgsen känsla, men för mig är det värme, lycka o fina minnen.

Dåliga o ledsna minnen är för mig inget som hör till nostalgi.

När jag blir nostalgisk är jag nästan alltid i Lund, i min barndoms bakficka, precis som idag.

Bäst är det om man kan uppleva känslan av att vara där man varit i så många olika situationer, om minnena liksom får skölja över en. 

Ännu bättre blir det om man kan känna dofter o smaker som hör hemma i minnena.

Då blir det liksom som att återuppleva allt, fast ensam, i huvudet, men ändå på riktigt, som en vakendröm på något sätt.

En dröm där du själv kan välja o styra lite grand, det man vill återuppleva o minnas.

Inte allt det där andra.

Bara det fina.

Idag har jag gått där för mig själv, på gator o torg genom Lund, och fått vara nostalgisk.

Alldeles ostörd med mina tankar o minnen.

Lite regn gjorde bara känslan ännu bättre!

Tänk att dom där ankorna har jag matat så många gånger (nåja, kanske inte just dom)

och sen har jag åkt hit med mina barn o matat dom.

Hoppas att mina barn åker hit o matar ankor med sina barn någon gång.

Kanske blir dom också lite nostalgiska då.

I morgon kommer lilla klassen tillbaka efter sommarlovet.

Det ska bli kul o se dom igen.

Hoppas vi får ännu ett fint år ihop.

Ett slut o en start

Måndag, jobbdag, uppstartsvecka, planera, använda hjärnan igen.

Tänker framåt o bakåt på en o samma gång.

En ljuvlig sommar bakom o en ny spännande termin framför.

Försöker att inte tänka höst, regn, mörker, kyla.

Nä, hösten är ju underbar, färgglad, vacker och... låååång!

Fokusera på det positiva nu och njut av att minnas den varmaste sommaren på många år.

Tack för den här sommaren o välkommen höst, jag är redo!

Här är jag, del 2

På något sätt har blogger hängt sig och jag kan inte fortsätta skriva i föregående inlägg.

Pallar inte radera o ladda upp bilderna igen så här kommer fortsättningen...

Först lite fler bilder från Öland



Här är jag! Redo för hösten!

Oändligheten är på väg att ta slut.

Förstår faktiskt inte hur det är möjligt.

Men nöjd, det är jag.

En fantastisk sommar ligger strax bakom oss och vi är förhoppningsvis rustade för hösttermin.

En höst med nya utmaningar för oss alla.

Lillkillen som börjar sjuan på ny skola, Oscar som kämpar på och startar andra året på gymnasiet, det jobbigaste enligt många, älsklingen som delvis kommer att vara idrottslärare också jag då med nya utmaningar och en fortsatt skolledarutbildning.

Jag är redo, är du?

Vi har fått så mycket sol, bad o värme bara av att vara i Sverige den här sommaren.

En vecka på Öland i det allra finaste huset med min mysiga familj.

Mamma, pappa, syster, svåger o deras två sötisar, alla tillsammans!