"Lärarna har svårt att prioritera när arbetsbördan växer."
Jo tack, det ska gudarna veta. Har inte alla med stor arbetsbörda det?
Detta sades på nyheterna idag.
"Gör en egen utvärdering av din situation, vänd dig till dina kollegor och därefter till rektor."
Så ser riktlinjerna ut för Stockholms lärare.
"Lärare är en högavlönad yrkesgrupp och en del av lockelserna i läraryrket är den stora friheten, så vi vill inte reglera deras arbetsuppgifter", säger personalchefen för utb.förv. i Stockholm. I vilken ända ska man egentligen börja att bemöta detta uttalande? Nej, jag bestämmer mig för att sucka, bita ihop och köra på med resterna av mina utvecklingssamtal. Nu har jag ju bara 19 kvar, för idag har jag minsann klarat av 4 stycken. Sen försöker jag bestämma mig för om jag ska komma i tid till min nästa lektion, försöka trösta en elev som ramlat och slagit sig, hinna gå på toa eller springa och släppa in eleverna som glömt sina jympakläder i klassrummet. Eller ska jag kanske passa på att kopiera en ledighetsansökan till en av mina elever på väg till.....? Nä, jag tror att jag tar och utvärderar min situation. Slutsats - stress, en aldrig sinande att-göra-lista, men ändå en stark känsla av att älska mitt jobb! Älskar att undervisa, planera, kommunicera, hitta på, dela med mig, lösa och klura, möta och mötas, att lära och lära ut. Älskar att vara lärare trots allt! Ändå....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar