När det är tyst på bloggen

När det är tyst på bloggen, ja då är det oftast stressigt irl.
Förra veckan gjorde jag pjäs med bästa klassen. Åh, så kul det är och så mycket det ger!
Vi spelade "Den kräsna sjörövarprinsessan" en tokrolig föreställning med musik och dans. Dom var så duktiga, mina små femteklassare. Men ack vad det tar på krafterna och vad mycket jobb det är. Varje gång funderar jag på om det verkligen är värt det och varför jag gör det. Svaret är så himla enkelt och självklart när man står där och ser änglarna ta emot publikens applåder. Det lyser o glittrar om dom och belöningen blir så tydlig. Vi hjälps åt och samarbetar mot ett gemensamt mål - föreställningen! Och vi lyckas - tillsammans, en för alla, alla för en! Alla får en stund i rampljuset, alla får glänsa och det gör att man växer och utvecklas. Så, jo... det är så himla mycket värt det! Jag kommer att göra det igen, igen och igen!
Nu är det lov, så nu hinner man jobba undan. Tokigt, men så är det. Det ska bedömas, planeras och skrivas en massa. Att kunna sitta ostört och verkligen bli klar med saker ger en större avkoppling än vad lediga lovdagar hade gett. Det blir jobb i morgon också, men sen tänker jag minsann ha lite lov!
Idag är drog den första höststormen in över oss i södra Sverige. Och idag har mff säkrat SM-guldet i Borås. Oscar åkte upp redan vid 11-tiden idag för att vara med i guldyran! Här hemma sitter vi och skålar i en kopp varmt te, hurra för Malmö!

Höst

En helt vanlig söndag.

Blir det en kall vinter när det är mycket rönnbär?

Älskar att promenera på "vår" golfbana

Höstgång

Höstbär

Trädgård i höstskrud

Snart dags att stänga igen för vintern

Ännu lite upp o lite ner

Tog lite egentid på sta´n i går. Strosade runt, tittade, provade o köpte lite. Det blev Indiska, gillar deras koftor o klänningar. Satt sen mååånga timmar på Izakaya Koi o mumsade sushi med min goa, gamla vän Petra. Det där att bara sitta o prata med någon man känner så väl o har känt så länge ger så mycket. Vad är väl egentid egentligen? Nä, tacka vet jag kompistid! Efter en sådan stund mår jag så bra. Tyvärr slarvar jag med mina kompisstunder, måste måste måste bli bättre på att underhålla vänskapen.
Skolinspektionen har bestämt sig för att stänga ännu en skola. Dessvärre blev det skolan där min kära syster jobbar. För stora brister o bla, bla, bla... men hallå! Vi är mitt i en termin, det är människor vi talar om. Människor som är mitt uppe i sina studier, människor som sliter för att ge sina elever det allra bästa, människor som är i behov av trygghet, vänskap, inkomster, utmaningar, utbildning, arbete osv. osv. Människor som nu känner total uppgivenhet och VAR är ni då, inspektionen? Ska det verkligen gå till så här? Tänker ni verkligen på alla de här människornas bästa? Från en dag till en annan, mitt i en vanlig vecka...nu stänger vi ner, POFF!
Livet är verkligen upp o ner!

Idag funderar vi på läxor

Ska man ha läxor? Varför? Varför inte?
Ska politiker bestämma om man ska ha läxor?
Min åsikt är att det kan vara nödvändigt att öva på vissa saker för att befästa kunskaper.
En annan åsikt är att elever ska undervisas i skolan, men samtidigt kan man ju fundera på vad undervisning egentligen är... Är det undervisning att lära sitt barn knyta rosett på skorna? Är det undervisning att vid middagsbordet diskutera USA´s ekonomi? Eller att lära sig steka köttbullar?
Nej, föräldrar kan ju inte förväntas ha genomgångar med sina barn där hemma. Men att sitta med sitt barn och ta del av det arbete barnet håller på med hela dagarna kan väl i grunden inte vara negativt.
Jag vet att läxläsning i många hem bara är en källa till tjat, gnäll och bråk. Om det är så är min förhoppning att man har en så god dialog skola-hem så att man kan göra någon form av överenskommelse. Skolan ska ju inte vara grunden till elände!
Ibland får elever inte mycket gjort under lektionstid. Är det då ok att skicka hem det som inte hunnits med som läxa?
Hur gör vi egentligen skolan rättvis och likvärdig för alla? Detta är en fråga som borde stå i fokus i de politiska debatterna. Vad får det kosta för att ge alla elever rätt stöd och utmaningar i skolan? Hur ska vi göra för att inte fler duktiga pedagoger ska lämna yrket? På vilket sätt kan vi rusta upp den fysiska och sociala miljön i skolan?
Det var allt för idag, nu ska jag förhöra lillkillen på engelskan!

Dagarna dom går o går...

Och inga blogginlägg skrivs...
Nåja, nu är jag här. Med snörvel o ont i örat.
Igår hände det, jag blev dubbel tonårsmamma!
Lillkillen fyllde 13 o vi sjöng med frukost på sängen o presenter. Bästa presenten var en efterlängtad i-pad!
Det var en regnig söndag och jag jobbade med omdömen och bedömningar av elevarbeten. Ett nog så viktigt jobb, men herre jä... vilken tid det tar! Det är med blandade känslor jag sitter och fyller i matriser, ger personliga kommentarer och förslag till vidare utveckling. Å ena sidan vet jag att betydelsen av feed-back är avgörande för goda resultat, å andra sidan tar skrivandet enormt mycket tid. Det talas om att dra ner på lärarnas adm. uppgifter, men samtidigt har vi ju en skyldighet att göra eleverna medvetna om sitt lärande och hjälpa dom framåt i sin fortsatta utveckling. I min drömvärld har jag tid att sitta med varje elev och följa upp och handleda dem vidare i sin utveckling, regelbundet. Det finns säkert sätt att nå dit, men jag tror att det skulle kosta. En möjlighet skulle vara att man oftare var två pedagoger i klassrummet.
Ute var det höstruggigt igår, grått o regnigt. Så att sitta inne o jobba kändes ändå inte så tungt. Vi passade på att se en bra film, alla fyra. "Now I see you", en bra film faktiskt. Lite i stil med Ocean´s 11, fast med magi.
Idag kom solen tillbaka o jag har suttit inne på kurs i arbetsrätt heeeela dagen. Intressant, men trist att missa solen sa jag till maken o släpade ut honom på en promenad innan det blev mörkt.
Idag har jag också fått reda på något kul som rör en kär vän, men det får vara lite hemligt några dagar.

Rubrik saknas...

När jag kör till jobbet så här års bjuder naturen på ett nytt skådespel varje dag. I förra veckan såg det ut så här en morgon. Ett magiskt ljus!
Det går trögt att stiga upp på mornarna nu när det är så mörkt. Jag som annars är så duktig på att gå upp när klockan ringer har börjat snooza både en och två gånger. Tänker på hur man ska stå ut hela långa, mörka hösten och vintern.
Idag kunde vi läsa o höra om jeansbutiken i sta´n som klippt sönder mängder med kläder och slängt i en container utanför butiken. Om vi inte kan sälja, ska minsann ingen annan heller få glädje av kläderna. Vi struntar i att sälja superbilligt, vi struntar i att skänka till välgörenhet, vi klipper sönder och slänger... Det ska bli spännande att höra förklaringen bakom detta beslut. Ofta leder ju sådana "avslöjanden" till flera och mer omfattande tokigheter. Vem minns inte köttfärsskandalen på ica eller ännu värre, hästköttsavslöjandet i somras?!  Hoppas att detta leder till att vi tänker till kring vår överkonsumtion av prylar.

Tonåringar

Snart har jag två. Snart är det dags för lillkillen att fylla tonåring. I morgon har dom studiedag, så idag passar dom på! I källaren har Oscar o hans kompisar gjort i ordning en spelhåla och riggat upp tre TV-apparater o lillkillen har dragit iväg på övernattning med sina kompisar. När jag var liten sov jag ofta över hos mina kompisar. Jag o kompisen Vera sov översov på helgerna, det var när man sov hos den ena fre-lör o hos den andra lör-sön. Himla bra ord, sova översov! När Oscar var liten ville han vara gåfota o när våra kompisars Wilmer var liten ville han gå och hälsa på kovalpen. Jag älska sådana ord som barn hittar på, önskar bara att man vore bättre på att skriva ner sådant man får ta del av!