Efter lite bloggtorka kommer här ett inlägg med dagens tanke...
I dagarna har jag varit på min skola i 20 år. Tänk, varje dag år ut o år in har jag kört till samma skola och mött en herrans massa ungar o kollegor. Kanske borde man röra lite på sig? Men jag har faktiskt gjort det, lite i alla fall.
1992 kom jag till skolan som nyutexad fritidspedagog, full av energi o idéer. Jag o min goa vän, Balli, drev då tillsammans en deltidsförskolegrupp som skulle integreras med åk 1. Detta var början till det som sen kom att kallas förskoleklass. Vi var ett gäng som jobbade ihop, 6-åringar, skola o fritids i ett eget hus och med ett mycket nära samarbete. Vi var oerhört driftiga o man skulle nog kunna kalla oss för eldsjälar. Det är med mycket värme i hjärtat o ett stort leende som jag ser tillbaka på den tiden.
1996 födde jag mitt först barn o ungefär samtidigt delades vi i "Röda längan" upp på olika platser inom skolan o någon lämnade oss för vidare äventyr. Så öppnades en ny liten skola, alldeles intill den stora o där jobbade jag några år innan det var dags för nästa unge. När jag kom tillbaka efter den mammaledigheten 2001 hade regeringen tillsatt de sk. Wernerssonpengarna o på min skola satsade rektorn på att lyfta upp två fritidspedagoger till mellanstadiet. Jag o kanonkollegan, Björn, tog chansen att få jobba med äldre barn o innan vi visste ordet av hade vi hoppat på SÄL-utbildningen, som gjorde att vi lämnade fritids bakom oss o övergick till vars en lärartjänst. Nu är det ett antal år sen o kanske är det nu dags för nästa förändring?
Dagens tanke blir alltså - om man trivs o får utvecklas inom sin arbetsplats så kan man nog bli kvar på samma arbetsplats hur länge som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar