Jag lever, jag lever!

Jodå, visst lever jag. Lite trött på att blogga dock...
Vardagen rullar på, jobb, jobb, vardagssysslor och så helg.
Vi försöker få helgerna att innehålla annat än städa, handla, tvätta. Det går sådär.
En del annat blir det dock, chilla runt i mjukisbyxor o kolla lite morgon TV, lösa melodikryss, läsa tidning och dricka kaffe är något jag verkligen njuter av. Men så, vips! Oj, klockan är redan 11 och jag har inte ens borstat tänderna... så får man panik o dåligt samvete över att dagen bara försvinner.
Ett dilemma o kanske ett i-landsproblem, men ändå. Varför kan man inte bara vila i att ta det lugnt?

Den här helgen har Oscar o maken rest iväg till London på fotbollsresa. Det var hans 18-årspresent. Kvar här hemma är jag och lillkillen. Här är så tyst och lugnt. Och rent!
Vi tog en heldag i Köpenhamn igår, med sol o lagom fint höstväder strosade vi runt i city. Vi shoppade (bara till honom), mumsade goda bullar från Lagekagehuset, besökte Believe it or not och Guiness rekordmuseet. Bara han och jag, så himla mysigt!

Om att ha en vuxen son

Han fyllde 18 år. Mitt första barn. Han som kom med kejsarsnitt två veckor för tidigt. Han som var så liten och som vi kallat William när han låg i magen. Fast vi visste hela tiden att han skulle få heta Oscar, om allt gick bra. Eller Johanna, men så blev det ju en pojke. En rysligt liten en.

Men han tog sig snabbt och växte i en rasande fart. Och nu blev han då 18 år! En lång och snygg kille med huvudet på skaft. En nästanvuxen människa med ett ben i vuxenvärlden och som idag har röstat för första gången. För idag har vi i Sverige gått till valurnorna och röstat. En högtidsstund, en viktig del av demokratin. Nu ska vi valvaka, käka gott och kanske ta ett glas vin. Hoppas att vi får anledning att fira!